Boken "känslan av att hoppa" är skriven av författaren Ingrid Olsson. Det är en bok fylld med otroligt mycket känslor. Den handlar om tonårstjejen Lisen som snart slutar gymnasiet. Det är glad och förväntansfull stämning bland elever och familj inför slutet på dom oändliga skolåren. Det anordnas fester varje helg och det har precis blivit vår. Ungdomarna mår bättre än nånsin, verkar det som iallafall.
Lisen får en dag höra att en kille på hennes skola har hoppat från taket på stans parkeringshus. Såklart hon har hört om ungdomar som tagit sitt liv förut, men det har aldrig känts såhär verkligt. Hon undrar och funderar, hur känns det egentligen? Hur känns det när man är i luften? Ångrar man sig? Hon har tusen frågor. Hon börjar skriva, till den här killen som gick på hennes skola, som hon för några veckor sem sett varje dag i korridoren, men nu aldrig nånsin kommer se spåren av igen. Lisen känner att han är den enda som kanske kan förstå lite av hennes känslor. Hon berättar allt som händer, allt om killar, hennes tidigare bästa vän Siri som hon har glidit ifrån totalt, hennes ångest inför redovisningar, men framför allt hennes känslor. Hon verkar som en glad tjej med ett stort leende, men det där leendet är långt ifrån äkta. Hon var sex år när hon första gången funderade på om livet verkligen var värt att leva. Dom tankarna har växt sig starkare och hon har flera gånger varit uppe på kanter och höjder och undrat hur det känns. Hon skulle aldrig nånsin våga dela med sig av sina tankar till någon, hon är alldeles för blyg. Det är inte mycket hon vågar eftersom hon är så osäker på sig själv. Hon har alltid haft Siri till att ta med henne på fester och hitta killar. Men hon vill verkligen inte vara så blyg som hon är, men det är omöjligt att göra något åt. Hennes föräldrar anar ingenting om hennes innersta tankar, det enda dom ser är hennes breda leende och höga betyg. Likadant är det med hennes vänner. När eleverna på skolan fick reda på vad som hade hänt med killen var det enda man hörde "varför?" Och "varför gjorde han det, han var ju alltid så glad!". Lisen frågade sig istället "varför inte?" Och "varför skulle inte jag?". Hon hittade inget svar på frågan och mer och mer kändes det som rätt för henne att ta samma beslut.
I boken får man läsa alla Lisens brev till den här killen. Jag tror inte man kan förstå allt i den här boken ordentligt om man inte har känt det ungefär som Lisen själv har. Boken riktar sig till ungdomar och jag tycker inte att man ska läsa den om man är under 14-15 år. Hade jag läst boken för ett år sen hade jag nog iallafall funderat på om Lisen hade rätt, att det inte finns nån mening alls med att fortsätta. Boken hade inverkan på mig även fast den var kort och gick ganska snabbt att läsa. Det hände inte så direkt nånting i boken, den var mer som en dagbok skrivet som brev. Jag kan starkt rekommendera boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar