onsdag 13 maj 2015

Hypnotisören hypnotiserar

Redan efter jag läst några få sidor av Keplers första bok i serien så får jag intrycket av att jag inte kommer kunna släppa denna bok. Jag känner ett sug efter att vilja läsa så fort jag gör något annat, och jag kan verkligen inte släppa boken trots att jag inte läser. 

Hypnotisören är en mycket välskriven kriminalroman innehållande över 500 sidor fyllda av spänning. På de första sidorna får du läsa att en ung flicka och hennes föräldrar hittas mördade, men pojken, fylld av knivsår, är fortfarande vid liv. Kriminalkommissarien Joona Linna kallar in läkaren Erik Maria Bark för att hypnotisera pojken. Joona har fått reda på att det finns ännu en familjemedlem som kan vara under hot. Det ser ut som att något velat utplåna hela familjen, inklusive pojken, men det finns ännu en syster kvar. Erik går med på att hypnotisera pojken i hopp om att få information om vem förövaren är, för att förhoppningsvis kunna rädda systern. Men vart är hon? 

Under hypnosen vänds dock hela historien upp och ner och det är här den pirrande känslan av nervositet tar tag i dig och följer dig genom hela boken. Händelser du aldrig kunnat räkna med tar plats och du blir mer och mer förundrad över hur du fått så klara bilder av alla händelser i huvudet. Med ord målar Kepler upp boken med adjektiv på ett sätt som ger dig en bild av att ha varit med i dessa händelser, att ha sett allt på film. 

Efter att nu ha läst den första boken i serien kan jag inte vänta på att få läsa nästa bok. Jag älskar Keplers sätt att skriva och alla roller i boken är starka personligheter som du inte kan göra annat än att ha tydliga bilder och starka åsikter kring. Du får genom boken lära dig att du inte kan lita på någon, och du blir chockad händelse efter händelse. 

Keplers otroliga berättelse och sätt att skriva gör att boken av mig ses som något alla måste läsa. Det faktum att boken är skriven på närmare 600 sidor är inte något som tynger mig, trots att jag inte är den person som brukar finna speciell läsglädje. Boken är något som jag därför tror passar i princip alla, bara man ger boken en chans. Jag själv behöver lite tid för att komma in i en bok, men det krävdes inte lång tid innan jag slängdes med i en bergochdalbana jag verkligen inte ville kliva av, men samtidigt som jag mest av allt ville komma till slutet.

1 kommentar:

  1. Alma A gång på gång på gång, otroligt bra skrivet Alma!

    SvaraRadera