Jag har löst "Den man älskar" av Marie Ljungstedt.
Boken var sådär enligt mig. Början och enda till en bra bit efter halva var väldigt seg och tråkig. Det hände i princip ingenting och man fattade knappt någonting heller så jag blev inte så intresserad av att läsa vidare. Dock i slutet så blev den lite spännande ibland och man fick äntligen veta vem mördaren var och hans motiv till morden. Jag tycker att man borde ha fått veta det tidigare, kanske inte både vem han är och varför, för själva tanken är ju att man ska undra och vilja läsa vidare för att få svar. Men när man verkligen inte vet nånting det är bara en okänd person som berättar hur han mördar flera stycken och man vet inte ens varför, så blir det ganska tråkigt. Så slutet var den bästa och mest spännande delen i boken. Boken är skriven i tredje person vilket var passande i den här boken men jag själv tycker mer om böcker som är skrivna i jag-form eftersom det känns mer personligt och mer som att det är på riktigt vilket gör det mer spännande. Man kan föreställa sig hur allting känns och ser ut osv mycket bättre. Den var skriven med vardagligt språk, inte så formellt alltså och det tyckte jag personligen var bra eftersom det gör det mer realistiskt. Det jag upplevde att boken vill förmedla är att även om någonting känns tungt, någonting har hänt eller liknande så måste man alltid tänka på vad man gör. Gör man något dåligt en gång så är man troligtvis fast och gör det igen av olika anledningar. Eftersom personen i boken ångrade att han dödat den första personen men dödade sedan en till eftersom han hade bevis. Han ångrade även att han dödat honom men nu var han inne i en ond cirkel som är fruktansvärt svår att ta sig ur. Så är det i verkliga livet också även om det inte handlar om mord precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar