Jag har läst boken Sandmannen av Lars Kepler. Hela boken var otroligt spännande, det var knappt en enda sekund som det inte hände något vilket jag gillar med boken. Men det som var extra bra det var nog när han förklarade om när dom fann Mikael på rälset. Man fick massor av bilder i huvudet när allt hände. Jag fick även en obehaglig känsla när jag läste det, jag fick massor av frågor i huvudet som t.ex vart kom han ifrån? Hur kan han vart borta så länge? Osv. När man sedan läser texten och läser mellan raderna så kan man klura ut svaren till alla dessa frågor. Det är bra att man får tänka väldigt mycket i boken. Som t.ex vem det var som hade begravt kvinnan, dom sa inte direkt vem det var men man kunde tänka till och lista ut vem det var. Lars ordval var väldigt bra valt för att han använder sig av både det nyare språket och det lite gamlare, han använder sig även av svåra ord i boken men när man läser hela meningen så kan man även där förstå vad han menar. Jag tror han använde sig av det lite nyare ordspråket för att boken släpptes år 2012 vilket betyder att det är nära i tid. Budskapet med boken är nog att man ska inte vara rädd för omvärlden man ska bara se upp om vad man gör och inte säga för mycket. Med det menar jag att dom som "dödade" Mikael hade antagligen något emot honom. Och när dom satt på förhör t.ex så sa Jureks försvarsadvokat: kan inte Jurek ha befunnit sig på ett annat ställe?
Då svarade joona, nej!
Då vart Jurek arg och sa att joonas dotter och Summa skulle försvinna och när dom är borta så kommer han hänga sig.
Jag tror även att budskapet är att även om man förlorar någon nära så ska man inte ge upp, mikael och hans systers föräldrar gav aldrig upp, dom fortsatte leta och tillslut hittade polisen dom. Att ge upp är aldrig slutet på en fråga, kämpar man för något så kommer man alltid att få ett bättre svar än att bara ge upp helt på det. Saken är den att ger man upp hittar man aldrig svaret.
Bra budskap
SvaraRadera