5 Juni
Äntligen! Äntligen hände det jag har drömt om så länge. Nu är hon min! Efter att jag hade suttit länge här hemma och tänkt bestämde jag mig för att leta upp Lina, jag behövde berätta för henne. Berätta för henne hur hon gör mig helt knäsvag genom att bara titta på mig, hennes underbara doft som gör mig alldeles yr i hela huvudet, henne leende som lyser upp hela korridoren när hon går förbi och hur varn jag blir i kroppen när hon sitter nära mig. När hon sa att hon var kär i mig på båten blev jag så otroligt lycklig, så lycklig att jag skulle ha kunnat ställt mig och dansat, men jag var också så chockad över att hon...hon gillade mig! Jag blev så chockad att jag inte ens fick fram något ljud, jag var helt stum, jag stod bara där och tittade på hennes vackra ansikte och hennes hår som blåste runt i vinden. Jag ångrar mig så mycket att jag inte sa något då, men jag behövde berätta för henne. Bättre sent än aldrig. Så jag satte på mig skorna och gick till det första stället där jag tänkte mig att hon skulle kunna vara, Folkets park.
När jag kom dit var det enda man hörde dunkande musik och skrattande och lyckliga nior. Jag såg den långa kön och suckade djup. Tänkte att det finns väl inget annat sätt att komma in om jag inte ställer mig där.
När jag hade stått där i en timme eller så var jag äntligen inne. Det var fullt av berusade och dansande människor överallt och det luktade en stark doft av parfym och alkohol. Jag gick till sidan och började gå längs stängslet, tänkte att jag kanske ser bättre då. Jag passerade flera par som såg väldigt lyckliga ut, kanske kunde jag och Lina bli som dem. Efter att jag hade gått förbi några avsvimmade nior och något varv runt toaletterna såg jag ett väldigt bekant ansikte titta fram bakom en sten och jag var 99% säker på att det var Lina. Jag hade rätt, det var Lina, och när hon såg mig tyckte jag nästan att hon såg lite panikslagen ut. Då blev jag helt plötsligt väldigt nervös, tänk så var det för sent, hon kanske inte ens gillade mig längre. Men vi började prata och jag berättade för henne hur jag kände. Haha, jag tror att hon blev lite förvånad av vad jag sa, det såg ut som det på hennes ansiktsuttryck iallafall. Hon berättade om hur hon trodde att Elunia var min flickvän och jag fick henne att förstå att det bara var ett stort missförstånd. När jag frågade henne om jag kom för sent, flög hon upp, som om det var ett krig på gång, klättrade över stängslet och var snabbt över på min sida. Där stod vi öga mot öga, jag tyckte nog att det var lite pinsamt, men hon log, brett, med hela ansiktet, det där underbara leendet. Sen tog hon min hand och drog med mig till dansgolvet. Så där stod vi, mitt på dansgolvet och det kändes helt rätt.
Tack och hej leverpastej!
Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar