Äntligen så stod vi där mittemot varandra utanför min husbåt. Vi såg varandra i ögonen utan att säga nånting. I det ögonblicket ville jag bara att hon skulle säga att hon gillade mig men jag var jättenervös, hjärtat bultade och jag var spänd. Till slut frågade jag varför hon hade varit hemma hos mig. Hon sa att hon hade gjort nån undersökning om holländska båtar men mamma visade mig hur hon som varit hemma hos mig såg ut och hon pekade på dig, så: Varför va du hos mig? Hon stod där, Lina och sa att hon hade varit hemma hos mig för att hon gillar mig. Äntligen så sa hon det jag har väntat på! Sen så småsprang hon iväg. När hon sprang iväg så ville jag också säga att jag gillar henne men jag kunde inte säga nånting. Jag blev så chockad att jag inte kunde inte säga nånting och jag ångrar det fortfarande. Då sa jag till mig själv att jag skulle hitta henne imorn och berätta vad jag tycker.
John
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar