Idag hände en läskig sak! Jag fick ett meddelande från Hanna. Hon skrev att hon inte passar in i världen och är rädd för att dö. Det stod också att hon befann sig på Högklint så mitt blod började cirkulera dubbelt så snabbt än vanligt och kände att mina ben blev svagare. Jag ville bara lägga mig ner på marken och glömma allting men jag klarade det ändå. Det skakade i hela mig när jag satte mig på cykeln för att hjälpa henne.
Vinden susade i öronen på mig och jag kände hur håret reste sig. Jackan fladdrade i vädret som en flagga och jag försökte böja mig ner så mycket som möjligt för att minska luftmotståndet. Mina tinningar börjar dunka och jag känner blodsmaken i munnen. Tankarna bara virvlar runt i huvudet på mig, men jag måste vara stark! Var kunde hon vara? Plötsligt ser jag eld komma från skogen och det är marschaller som är uppsatta som en ring. Första tanken jag fick var Hanna. Hon låg där på marken med magen uppåt och dirigerade med armarna så jag sprang dit. Hennes ögon bara snurrade och hennes tal var helt sluddrigt, men jag hörde att hon frågade efter mig. Jag försökte resa på henne men det var hopplöst, hennes ben var för svaga och hon hade ingen balans. En bit bort vid en marschall ser jag en spritflaska och en plastburk med en varningstriangel på så jag ringde 112 direkt.
Det känns bra att kunna andas ut ordentligt nu när jag ska gå och lägga mig. Det var skönt att få beskedet från sjukvårdspersonalen att Hanna kommer att klara sig. Klumpen i halsen är borta och illamåendet har försvunnit. Härdanefter kommer jag inte att dissa Hanna som jag har gjort tidigare. Samuel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar