Omdöme om en bok

Själv tycker jag inte att denna typ utav bok är specielt kul att läsa men för att vara en deckare så blev dne bättre och bättre ju längre in i boken man kom. I början var jag lite förvirrad för det hända så mycket men allt föll på plats senare i boken. Det var många olika perspektiv och saker man fick hålla reda på får att förstå vissa saker och få den där aha upplevelsen när någon kommer på något som en annan person gjort mycket tidagre i boken.

Som sagt början var rätt lång tråkig och förvirrande och man fick läsa rätt noggrant för att förstå vissa delar men när man kom till andra fjärdedelen av boken så blev det bättre och man förstog mer, men det hända inte lika mycket på ett tag då. Vid lite mer än halva boken börja saker hända och den blev mycket mer spännande och livlig.

Boken är skriven i normal svenska alltså inte så mycket krångliga ord och konstig ordföljd utan texetn var enkel att förstå.

Jag tror författaren ville veta hur vissa familjer kan ha det och hur att även inom kärlek kan något så fel som mord och misshandel träffa. Tror också att hon ville visa hur det är i en polisutredning med denna typ av mord för jag tror att många undra varför någon skulle gå så långt som att mörde nån för nåt eller nån som de bryr sig mycket om, för det händer rätt ofta i verkligheten. 

töntig och ful

Jag läste fulast i världen av Ingrid Olsson.

Boken handlar om Simon och Siw som träffas på en campingplats och blir kära. Men bara ett par dagar och när semestern är slut tappar de kontakten. simon har flyttat under sommaren och hamnar i siws klass. båda tycker de är bra. Men inte länge för ''skoldrottningen'' Evelina bestämmer att Simon är töntig och ful. Siw förstår att hon måste undvika Simon annars kan ju hon åxå bli en tönt... simon fattar inte varför siw ingronerar han. Siw går och är besvärad för hon är inte sig själv.

Jag har löst oepparkakshuset. Jag tycker att boken var spännande men också tråkig. Det va spännande för man fick först följa offret och sen boven och sen så hände det brott eller mord sim han/hon gjorde. När det inte handlade om brottet var det väldigt tråkigt men sen när det handlade om brottet så fick man en känsla av att man var en av poliserna som jagade boven. Det var oftast jag form men på vissa tillbakablickar var det då form.

Fallet G skriven av Håkan Nesser

Jag har läst deckaren "Fallet G" skriven av Håkan Nesser. Om man skulle säga att någon del av boken var bättre eller sämre, skulle jag säga att de första 50 sidorna och de sista 50 sidorna var bäst. Där hölls spänningen i liv hela tiden, i början så fick man reda på första mordet och man började fundera och kommissarien och polisen fick fram olika ledtrådar som förde boken framåt. I mitten av boken så gick det väldigt långsamt, spänningen liksom stannade till och det var inget som riktigt avslöjades. Då blir det genast mycket segare att läsa och man blir lätt ointresserad. Men framåt slutet så tog boken fart, det var massor av oväntade saker som fick igång funderingarna hos mig. Författaren fick till ett oväntat och bra slut, man fick en funderare och efter en stund så hamnade pusselbitarna på plats.
Författaren har ett vårdat språk och inte alls många svordomar i. Han gestaltar mycket och beskriver mycket miljöer, det gör att man får en klarare bild i huvudet och följer lättare med i boken. Det är en spännande bok som jag framförallt skulle rekommendera till de som kan vänta till sista sidan innan det hettar till. Jag tycker den blev lite väl seg vissa delar men tycker författaren fick till ett väldigt bra slut.

I farans riktning

Den här boken var en väldigt bra bok för att Viveca Sten som skrivit den inte använde så mycket svåra ord vilket gör boken lättläst. Den här boken tillhör morden i sandhamn serien och om man skulle jämföra den här boken med till exempel någon bok från morden i midsomer serien så är det betydligt mindre namn att hålla reda på. När det är mycket namn i en bok tycker jag att den kan bli väldigt rörig och man tappar läslusten. I den här boken var det kanske 6 eller 7 namn att hålla reda på och det gjorde det lätt för mig att hänga med i boken. Den här boken passade jättebra att läsa nu för att det var under julafton och mellandagarna som denna bok utspelade sig och snart är det jul här också. Viveca Sten var bra på att hålla spänningen vid liv. Hon gestaltade mycket när hon skrev så det kändes som att man flöt in i miljön när morden begicks. Det blev då mycket spännande och levande.
"Vad händer med mig? Hann hon tänka innan våldsamma kräkningar fick hela kroppen att skaka. Sur magvätska, svart mot det vita, ångade när det stänkte mot snön. Det blev varmt i trosorna. Hjälp mig, försökte hon få fram men det blev bara ett hest kraxande långt ner i strupen. Visst var det en skugga som skymtade längre bort i mörkret?".
Det var ett citat från boken när Jeanette dog och när jag läste det kunde jag föreställa mig hur Jeanette såg ut när hon kämpade i snön och hur hon mådde.

Det fanns två delar i boken som var väldigt tråkiga. Det var när man fick följa Nora Linde och hennes ex man när de firade jul och umgicks med sina barn och när man fick följa Nora på hennes jobb. Det Nora gjorde på sitt jobb var att godkänna en massa papper när företag handlade med varandra. Hon verkade vara någon slags jurist. Jag tyckte inte att det var särskilt spännande i den delen av boken och jag trodde att Nora skulle komma in i bilden i slutet av boken och det skulle bli någon slags parallellhandling. Det blev mera som en flopp, jag kunde lika gärna ha struntat i att läsa om Nora, hade ändå inte missat något viktigt i utredningen.

Jag tror att Viveca vill berätta för oss om hur mycket hat mot invandringen och främlingsfientlighet det finns i Sverige. Det fanns en organisation i boken som hette"Nya Sverige" det var en främlingsfientlig grupp som jobbade för att minska på invandringen.
En person som var med i Thomas Andreassons utredning hette Aram. Han kommer från Irak som flykting. En kväll nör Aram var ute och privatspanade blev han upptäckt av två personer som kom från organisationen som hette Nya Sverige. Personerna sa då:
- Titta en blatte!
Vi tar honom. Aram blev brutalt misshandlad och slängd i en buske efter det.
En man som var ute och gick med hunden hittade Aram och ringde direkt 112.
Aram blev inlagd på intensiven och var nära att dö men klarade sig med nöd och näppe.

Den man älskar - Marie Ljungstedt

Jag har löst "Den man älskar" av Marie Ljungstedt.
Boken var sådär enligt mig. Början och enda till en bra bit efter halva var väldigt seg och tråkig. Det hände i princip ingenting och man fattade knappt någonting heller så jag blev inte så intresserad av att läsa vidare. Dock i slutet så blev den lite spännande ibland och man fick äntligen veta vem mördaren var och hans motiv till morden. Jag tycker att man borde ha fått veta det tidigare, kanske inte både vem han är och varför, för själva tanken är ju att man ska undra och vilja läsa vidare för att få svar. Men när man verkligen inte vet nånting det är bara en okänd person som berättar hur han mördar flera stycken och man vet inte ens varför, så blir det ganska tråkigt. Så slutet var den bästa och mest spännande delen i boken. Boken är skriven i tredje person vilket var passande i den här boken men jag själv tycker mer om böcker som är skrivna i jag-form eftersom det känns mer personligt och mer som att det är på riktigt vilket gör det mer spännande. Man kan föreställa sig hur allting känns och ser ut osv mycket bättre. Den var skriven med vardagligt språk, inte så formellt alltså och det tyckte jag personligen var bra eftersom det gör det mer realistiskt. Det jag upplevde att boken vill förmedla är att även om någonting känns tungt, någonting har hänt eller liknande så måste man alltid tänka på vad man gör. Gör man något dåligt en gång så är man troligtvis fast och gör det igen av olika anledningar. Eftersom personen i boken ångrade att han dödat den första personen men dödade sedan en till eftersom han hade bevis. Han ångrade även att han dödat honom men nu var han inne i en ond cirkel som är fruktansvärt svår att ta sig ur. Så är det i verkliga livet också även om det inte handlar om mord precis.

Sandmannen- Lars Kepler

Jag har läst boken Sandmannen av Lars Kepler. Hela boken var otroligt spännande, det var knappt en enda sekund som det inte hände något vilket jag gillar med boken. Men det som var extra bra det var nog när han förklarade om när dom fann Mikael på rälset. Man fick massor av bilder i huvudet när allt hände. Jag fick även en obehaglig känsla när jag läste det, jag fick massor av frågor i huvudet som t.ex vart kom han ifrån? Hur kan han vart borta så länge? Osv. När man sedan läser texten och läser mellan raderna så kan man klura ut svaren till alla dessa frågor. Det är bra att man får tänka väldigt mycket i boken. Som t.ex vem det var som hade begravt kvinnan, dom sa inte direkt vem det var men man kunde tänka till och lista ut vem det var. Lars ordval var väldigt bra valt för att han använder sig av både det nyare språket och det lite gamlare, han använder sig även av svåra ord i boken men när man läser hela meningen så kan man även där förstå vad han menar. Jag tror han använde sig av det lite nyare ordspråket för att boken släpptes år 2012 vilket betyder att det är nära i tid. Budskapet med boken är nog att man ska inte vara rädd för omvärlden man ska bara se upp om vad man gör och inte säga för mycket. Med det menar jag att dom som "dödade" Mikael hade antagligen något emot honom. Och när dom satt på förhör t.ex så sa Jureks försvarsadvokat: kan inte Jurek ha befunnit sig på ett annat ställe?
Då svarade joona, nej!
Då vart Jurek arg och sa att joonas dotter och Summa skulle försvinna och när dom är borta så kommer han hänga sig.
Jag tror även att budskapet är att även om man förlorar någon nära så ska man inte ge upp, mikael och hans systers föräldrar gav aldrig upp, dom fortsatte leta och tillslut hittade polisen dom. Att ge upp är aldrig slutet på en fråga, kämpar man för något så kommer man alltid att få ett bättre svar än att bara ge upp helt på det. Saken är den att ger man upp hittar man aldrig svaret.